Till minne av min älskade Riva-ängel!

Min lilla gumma! Har inte kommit mig för att skriva till dig på ett tag. Eller är det om dig jag skriver kanske?
Hur som helst så har jag inte gjort det. Inte här i varje fall. Men jag har hjälpt någon annan genom att skriva
en del om dig, en del om hur och att jag faktiskt lärt mig leva med dig bara som ett minne.
Det är konstigt och svårt att göra det men jag har inte haft något annat att välja på och på nåt sätt så har jag gjort det.
Men om jag lyckats - ja det vet jag inte...

Allt känns fortfarande overkligt och när jag tittar på bilder på dig (som jag gör ofta) så känns det som himla overkligt att
du inte finns här hos mig. På bilderna känns du så levande och det var du ju när jag tog dem, sån dummer jag är...
Men det känns fortfarande konstigt, att jag, din matte, har förlorat dig. Att du inte finns på samma ställe som jag.
Att du är borta från det här livet. Ja det är hur konstigt som helst och jag undrar när det kommer att kännas naturligt.
Förresten det kanske aldrig gör det?

Jag har iaf klarat av några mer grejor nu som är "det här var första gången jag var här/gjorde detta utan Riva". Det har ju snart gått
9 månader som du lämnade mig och vi gjorde ju många saker under ett år.. Men jag har varit på 1 boxerspecial utan dig, jag har varit
hos mamma utan dig, jag har firat jul & påsk utan dig och jag har varit på en massa platser utan dig. Spårade utan dig för första gången
nu i april. Alla saker "utan dig" känns konstiga men jag får ta mig i kragen och genomföra dem för att hedra dig. Så tänker jag och jag
vet inte om det är rätt att tänka så men jag får lov att göra det för att klara av dem.

Jag pratar ofta om dig och det känns bra! Och då brukar jag inte få tårar i ögonen.. men när jag är själv och tänker på dig..
då kommer de smygande, små och blöta med din signatur. Men jag kan ta det, det är du värd!
Och jag snyter mig gärna hur många gånger som helst för din skull.
Har suttit och läst det andra jag skrivit om dig, allt kommer tillbaka och det känns som igår. Fast det är ju inte så.

Fortfarande säger många Riva när jag kommer med en hund. Den lilla hunden är ju numera Nova men "Anna & Riva" kanske var ett begrepp
som fastnat mer än jag trodde. Självklart gör det inget om nån säger Riva, det är bara skönt att folk faktiskt tänker på dig och
inte glömt dig! För den dagen hoppas jag aldrig kommer. Jag kommer ALDRIG att glömma dig!

Din aska förresten, jag vill inte riktigt skiljas från den så jag har sparat den och din urna bland dina grejor.
Och du - dina priser har jag lämnat in på gravering nu så ditt namn kommer att stå där för evigt! Känns bra tycker jag!
Och förresten - du vann ju ett till pris som vi fick hämta i mars. Det var ju du & husse som tävlat till er det priset men jag fick hämta det.
En stor, fin tallrik var det och den ska givetvis oxå få ditt namn ingraverat! Jag höjde den mot himlen när jag fick den och sa:
"Tack Riva!!" när jag fick den, det såg du väl?! Det kändes som du var med mig den kvällen iallafall!

Din lillasyrra Nova gör sitt bästa för att leva upp till din standard du satt. Hon påminner så mycket kom dig ibland så jag nästan
tror att det är du. Är det du?

Riva nu bor vi i huset som vi letade så efter när du var hos oss. Nu har vi trädgården vi hoppades att du skulle få vara ute i.
Nu bor vi nära skogen som jag vet att du hade älskat att springa i. Nu har vi ytan som jag vet att du hade gillat att röra dig på.
Nu har vi mycket att titta på från våran trädgård och jag vet att du hade gillat det. Du som alltid satt på spaning på vår lilla balkong.
Synd att du missar allt detta men du har väl stenkoll från himlen kan jag tänka?
Kanske är utsikten bättre där, trädgården större och huset mysigare. Vad vet jag. Men jag vet att du hade trivts här för det gör vi.
Fast vi försöker ju trivas utan dig och det är inte lika lätt som om du varit här.

Vill du ha en egen blomma i trädgården? Vart vill du ha den då? Får jag välja vilken blomma jag vill? Vill du vila under den?

Riva min älskade och så oerhört saknade ängel - jag längtar så mycket efter dig!
/Anna