Till minne av min älskade Riva-ängel!

Min lilla ängel & skruttfia. Nu satt jag här och saknaden bara kom över mig. Så jag var tvungen att skriva lite.
Du är inte på nåt sätt glömd, Riva! Du lever kvar i mitt minne jättetydligt!!
Varje dag så pratar jag om dig, om stort eller smått. Det är så självklart att prata om dig.
Och så himla konstigt att du är borta.

Ännu konstigare är det känns så konstigt att du är borta fast din lilla-syrra Nova har flyttat hit. Hon hade
ju aldrig flyttat hem till oss om du hade funnits.

Nova är tydligen väldigt lik dig som valp. Jag fick ju aldrig träffa dig som valp så jag har ingen aning..
Det namn som Nova har fått har jag varit med och valt ut. Det har en stor innebörd och namnet
"Never Ending Fire" syftar till att din eld aldrig slocknar Riva, utan du lever vidare i Nova.
Sen blev det ju så att vi valde namnet Nova för att det var så fint. Och när man tänker efter så är det ju halva
namnet Riva - och då kändes det ännu bättre!

Det dröjde ju rätt länge innan jag fick den slutgiltiga rapporten om vad som hänt dig. Och det kanske var bra.
Min stackars lilla gumma - att du var så sjuk. På ett sätt är det tur att jag aldrig visste och att allt gick så fort.
Men du visste säkert hela tiden men ville aldrig visa nåt för mig. Och inga tecken kunde jag se heller.
Men sjuk var du ju. På nåt sätt så var det väl en droppe som fick bägaren att rinna över och då var det redan försent.
Jag vill bara skrika när jag tänker på det. Varför visste jag inget? Varför kollade jag inte dig noggrannare?
Kunde jag inte bara känt på mig att nåt var fel? Hade det hjälpt tänker jag. Jag kommer väl aldrig att få veta...
Och du kommer ju inte tillbaka i vilket fall, men ändå. VARFÖR?

Jag försöker tänka positivt och allt som oftast går det. Vi hade en bra tid och jag är stolt över allt vi hann med
att åstadkomma. Du har lärt mig mycket, både om dig, livet, hundar o mig själv.

Riva min älskade och så oerhört saknade ängel - jag längtar så mycket efter dig!
/Anna