Till minne av Riva - sorgsna tankar och minnen i mattes huvud som måste ut

Det är så jobbigt, det är så svårt. Riva kom tillbaka till mig nu! Du kan inte lämna mig här, jag vill inte vara utan dig.
Varför? Varför? Varför? Du bor ju här, kom hem igen. Det gör ont i hela kroppen - du kan väl vara här hos mig?!

Du lade aldrig ditt huvud i mitt knä idag, jag saknar det så. Din haka mot mitt ben, en liten suck och en intensiv
blick från dina underbara ögon. Så gjorde du varje dag. Det kändes som ditt sätt att säga: "Matte - jag tycker om dig!"
Jag vill att du ska göra så igen! Kom tillbaka från hundhimlen. Det måste vara skittrist där utan mig. Vem vill ta en dust
med dig flera gånger om dagen? Du testade ju mig varje dag.. "kan jag smita före matte i trappen?", "får jag dra så här
mycket i kopplet?", "vad gör matte om jag sätter tassarna i magen på henne?", "vad säger matte om jag spelar döv?"

Du älskade att sätta mig på prov och varje dag var en utmaning med dig, liksom en spännande resa för man visste aldrig
vad du hade på lut. Vissa dagar en ängel överallt, andra dagar en liten smådjävulstjej med glimten i ögat. Du var hos mig jämt,
nästan. Vi åkte till jobbet tillsammans du, jag & Zessa, fast sen var ju ni i eran box på dagarna. Hade det gott, lyssnade
på radio på låg volym, hade er fläkt varma dagar, öppet fönster, tuggisar, godis varje gång ni kom in i boxen.
Rastning varje dag innan min lunch. Oftast gick vi med kompisen Wilma. Henne gillade du. I våras sprang ni lösa ihop
och bara röjde fram över ängen. Tävlade om vem som var snabbast kanske. Det var ju alltid du som var snabbast men
du lät henne kanske tro att hon skulle vinna ibland.

När Zessa var borta i våras och var mamma så saknade du henne så. Letade efter henne i flera dagar, sen gav du upp.
Du ägnade dig helt åt matte & husse och var en sån pärla. Du & husse sprang era löparrundor och så tränade ni spår.
Ofta med Bobby & Figo och deras husse. Du gillade dem mycket och kände dig nog som en prinsessa med dem.
Med mig så tränade du ju lydnad och på söndagarna gick vi på agility med din brötkompis Torsten. Ni övade alltid
på samma hinder, följdes åt liksom och var så himla duktiga. Du fick beröm av instruktören för ditt "driv" och din
"orädsla", du tog alla hinder som en dans - även om du aldrig förstod poängen med att köra en hel bana.
"Ett hinder sa du väl matte?!?" såg det ut som du tänkte när du förvirrat sprang till mig för belöning efter ett hinder.

Mycket promenader tog vi då oxå. Du, jag & Emily. Du fick hoppa upp på bänkar, stenar och andra saker och tränade
snabbt som attan upp din balans. Du var så modig och hoppade upp och landade sittande på allt jag pekade på.
Det hade ju sina nackdelar. Jag kunde inte sätta mig vid ett bord utomhus och lägga händerna på det förrän du
satt brevid mina händer där på bordet. Jag förstår hur du tänkte - det var ju din signal att hoppa upp. Ibland satte
du dig brevid mig på bänken istället. Och lutade dig emot mig - ville att jag skulle klappa dig. Som jag alltid gjorde.

Minns du promenaderna i vintras med Ivan. Ni sprang på stora snöiga fält med endast månskenet som "lampa".
Ni trivdes ihop, springa mycket gillade ni båda. Och Ivan tyckte att du var en riktig snygging, det såg man.

Utställningar for vi på en hel del. Du förstod att jag ville åka på massa sånt och var tålmodig i bilen precis som i
buren i väntan på din tur. Du sprang många gånger med Marlene och ni håvade in både fina rosetter och fina priser.
I slutet av sommaren blev du så äntligen champion. Det som vi pratat om så länge. Du var ju så duktig i spåret
och lydnaden så bruksmeriterna hade du klarat med glans! (ok husse var lite sur ett tag för att du valde att göra
snöänglar på en appelltävling istället för att leta apporter. Men jag förstår dig, ängen och nysnön var inbjudande.
Kanske hade jag gjort likadant...)

På Boxer-SM iår vaktade du & Torsten stugan. Du snodde min stol när vi väntade på vår tur på lydnaden och du
provade att sitta i min mormors knä för att få bättre utsikt. Där satt du och balanserade. Jättesöt var du!

När Zessa kom hem så såg vi hur glada ni var att se varann. Ni lekte & hade jätteskoj. Ni lekte liksom på ett helt
nytt sätt. Mer mjuk brottning är ruscherna ni kört tidigare. Nu sov ihop i samma biabädd och kurade jämt.

Och tävlingen i juni, minns du, debuten i lydnadsklass II. Vi vann klassen du & jag. Detta trots att några rådjur
bestämt sig för att locka på dig och få dig att jaga dem istället. Jag blev jättenervös och stressad men du valde
att stanna hos mig och stack inte nånstans. Däremot tittade du långt efter dem och hade nog mer fokus på dem
än mig. Vi fick trots detta beröm av domaren efteråt. Han tyckte du hade en mjuk och fin förare och att du var en
sån trevlig hund att se på lydnadsplanen. Men vi fick i "läxa" att skärpa oss på koncentrationen.

Och nu i höst skulle vi ju cykla du och jag. Vi hade ju redan kört en premiärtur med den nya cykeln jag köpt
bara för detta. Du sprang som en ängel brevid i trav när du insett att det fanns godis i cykelkorgen. Nån sån
hade vi ju inte innan. Nu får cykeln stå tillsvidare. Det var ju liksom din & min cykel. Vad ska jag göra med
den nu när du inte travar brevid?? Du får inte lämna mig så här. Jag vill inte det. Riva jag är så ledsen,
kom tillbaka - NU!!!!!!!!!!!!!!

Och vi skulle ju tävla ju, flera gånger. Och ställa ut, du skulle få gå i championklass för första gången i ditt liv.
Och kurs hade vi kommit med på, en jättebra och vi skulle lära oss massor inför högre & elitklass.
En perfekt kurs för oss ju. Det skulle bli så kul. Sen skulle vi ju åka på läger oxå, hur bra som helst liksom.
Träna hela dagarna - precis som du ville ha det. Sen skulle vi träna ordentligt i höst du & jag. Och vi skulle
ta jullov i december. Gotta oss och invänta julmaten. Jag lovar att du får hur mycket julskinka du vill bara
du kommer tillbaka till mig Riva. Jag vill det, snälla kan du inte bara komma hit?!

För 2 veckor sedan, minns du ditt uppletande. 4 föremål på ett litet kick, du skulle kunnat leta upp 40 st
föremål bara jag orkat lägga ut dem. Du var så laddad, så snabb och så duktig. Jag förstod inte ens hur
du kunnat bli så bra på att bara hänga med oss på semester. Vi hade ju inte ens tränat det på länge...
Ville du överraska mig kanske? Det gjorde du och jag var så glad. Förra helgen, minns du. Husse lade ut
ett klurigt spår i högreklass-nivå. Du kämpade på, tappert letande efter apporterna. Ibland tyckte du att jag
kom på efterkälken så då vände du dig om, tittade på mig med frågande ögon som såg ut att säga:
"Är du med matte? Jag vet vart vi ska, häng på bara!"
Jag var så stolt då Riva - berättade för alla vare sig de ville veta eller inte, hur grym du var på att spåra!

Vem bestämde att det skulle bli så här? Det var inte snällt, inte mot nån av oss. Jag hoppas att du inte
led när du lämnade oss, att det inte kändes något i din stackars kropp. Att smärtan liksom inte gick att
känna. Jag kan gärna ta den känslan istället. Och jag tror att jag gör det. Det gör ont överallt.
Jag vet att veterinären och sköterskan gjorde allt vad de kunde för dig! Och du låg på den bästa avdelningen
för ditt tillstånd. IVA. Klart du skulle ha sån vård, du var värd det. Vi trodde de skulle göra dig frisk igen.
Att vi skulle få hämta en pigg & glad Riva idag. Vi kunde aldrig drömma om att du skulle ta en annan väg
istället. Den vägen till hundhimlen var fel Riva. Kan du inte vända?? Jag vill det, snälla jag ber dig.

Du var mitt allt, mitt största! Nu är du borta och jag kan inte förstå det. Hur ska jag ta mig till hundhimlen
så jag får träffa dig??? Vad är lösenordet? Tror du jag får ta dig med tillbaka hit? Det är det jag vill!
Snälla Riva lämna mig inte här med tårar och sorg. Säg att det inte är sant. Fast jag såg dig i din kista idag,
så det kanske är sant ändå. Så fin du var, vit kista och en blå filt låg du på. Fint på sidan som om du sov.
Du var så hård att känna på fast pälsen var len och ditt öra var mjukt. Jag tvättade ju dig så fint i lördags kväll.
Med ditt specialshampo. Du var så ren och glansig men livlös i din kista. Det får inte vara så här Riva.
Jag vill inte det. Jag kan inte det. Det går inte!

Riva min ängel - hälsa på mig nån dag! Jag skulle bli så glad då! Jag längtar efter dig!
/Anna - din matte & din största beundrare